Jord under naglarna.
Ja mina vänner, en koja i Timmele skogen bland buskar och bär. Tyvärr är ju skogen inte en sago skog denna tid på året, så i stort sett var det ju bara döda växter och döda insekter som inte överlevt vintern, inte den bild man målar upp i första hand om man nämner ordet sagoskog.
Började med en promenad, slutade med smuts under naglarna & grenar i ansiktet, jag gillade det.
När huvudet är fyllt med massa strunt som man samlat på sig genom åren, så kan det vara svårt att rensa ut och bibehålla det man anser är betydelsefullt. Tja, kanske finns svaret på "mindfulness" genom att göra något man gjorde under 5-10 års åldern. För som jag nämnt innan så biter jag mig själv i tungan när instruktören under våra mentala träningar säger: låt era tankar rinna av likt vatten, tänk inte på något förutom din andning.
Skogsmulle-Vallen, I'am coming!
Du är en liten smällare, minsann.
Ganska enkelt att gissa vilken låt jag tänkte på medan jag pillade med bilen ovanför va?
Jag hade varken kraften eller orken till att uppdatera sidan, kände inte att jag hade något att komma med för tillfället.
Jag har inte någon saftig nyhet tyvärr. Idag är jag en kvinna av få ord, låter bilden tala för sig själv. Vill innan jag lägger mig, hylla den så otroligt uttjatade samt sönderspelade låten: Firework. Kan tänka mig att textens innebörd måste rört om en och annan gryta för minst en nisse i varje land.
Jag hade varken kraften eller orken till att uppdatera sidan, kände inte att jag hade något att komma med för tillfället.
Jag har inte någon saftig nyhet tyvärr. Idag är jag en kvinna av få ord, låter bilden tala för sig själv. Vill innan jag lägger mig, hylla den så otroligt uttjatade samt sönderspelade låten: Firework. Kan tänka mig att textens innebörd måste rört om en och annan gryta för minst en nisse i varje land.
Kan jag få låna ditt leende till min Frankenstein?
JA hej mina vänner. Så här kan det se ut om man klipper och klistrar bland fina vänner. Tänk att en sån fin tanke, kan bli en sån ful bild ha-ha. Jag hade inte orken och tiden till att redigera om dem andra bilderna då historia inlämningen om henrik den åttonde, vars liv är mer intressant jämfört med mitt, måste lämnas in imorgon bitti.
Kika in detta klipp om du vill le lite, det gjorde jag. http://www.youtube.com/watch?v=TsCeVdCDqjE
I mitt huvud flyger inlämingar & prov, men ack nej jag tänker inte klaga denna gången, händer tyvärr ganska ideligen. Tänker skjuta undan alltihop under mattan och låtsas som om jag inte har en aning om vad det är som får mittersta delen av mattan att bukta ut. Våren närmar sig med pyttesmå babysteg, och om jag inte är helt ute och cyklar så finns det en liten nisse inom varje person som heter- IMPULS.
JA mina vänner, denna nissen ska vi ta väl hand om. I samma takt som kläderna åker av, nej inget snuskigt, så känns det som om vi har lättare att ta ut i svängarna. Jag har saker jag ska verkställa inom de närmaste två veckorna. Wish me luck, Chuck.
Kika in detta klipp om du vill le lite, det gjorde jag. http://www.youtube.com/watch?v=TsCeVdCDqjE
I mitt huvud flyger inlämingar & prov, men ack nej jag tänker inte klaga denna gången, händer tyvärr ganska ideligen. Tänker skjuta undan alltihop under mattan och låtsas som om jag inte har en aning om vad det är som får mittersta delen av mattan att bukta ut. Våren närmar sig med pyttesmå babysteg, och om jag inte är helt ute och cyklar så finns det en liten nisse inom varje person som heter- IMPULS.
JA mina vänner, denna nissen ska vi ta väl hand om. I samma takt som kläderna åker av, nej inget snuskigt, så känns det som om vi har lättare att ta ut i svängarna. Jag har saker jag ska verkställa inom de närmaste två veckorna. Wish me luck, Chuck.
Jag är en fåtölj, och du en barstol baby.
En tanke som jag många gånger lagt ner energi på är, jing och jang-tanken. Den har nötats ut ett flertal gånger och inte fått någon lösning, inte någon ro. Den kom tillbaka krypandes ikväll men den studsar bort i tomma intet utan något svar.
Två personer som inte är likadana någonstans, inte en endaste atom, inte en endaste hjärncell som liknar varandra- är det sådana par som klickar som bäst?
Jag har svårt att tro, att jag någonsin skulle kunna falla för någon som är raka motsatsen- till allting jag är och till allt jag identiferar mig som. Skulle det sluta i irritation över att personen inte ens har någon bokstav i sitt namn som jag har, för att göra det hela tydligare? skulle jag plocka isär hela personen ihopp om att hitta något som jag kunde identifera mig med?
Kanske skulle jag förundrats över att personen hade en spotify lista som var rena rama black invars jämfört med min goding i papa roach? kanske, peut-être, hade jag suttit med personens alla delar jag nyss plockat sönder- och blivit tokig. Tokig på att personen inte tycker om fruktsallad, tokig på att det är det som gör personen speciell. Tokig på att personen är konstig, konstigt bra..
Två personer som inte är likadana någonstans, inte en endaste atom, inte en endaste hjärncell som liknar varandra- är det sådana par som klickar som bäst?
Jag har svårt att tro, att jag någonsin skulle kunna falla för någon som är raka motsatsen- till allting jag är och till allt jag identiferar mig som. Skulle det sluta i irritation över att personen inte ens har någon bokstav i sitt namn som jag har, för att göra det hela tydligare? skulle jag plocka isär hela personen ihopp om att hitta något som jag kunde identifera mig med?
Kanske skulle jag förundrats över att personen hade en spotify lista som var rena rama black invars jämfört med min goding i papa roach? kanske, peut-être, hade jag suttit med personens alla delar jag nyss plockat sönder- och blivit tokig. Tokig på att personen inte tycker om fruktsallad, tokig på att det är det som gör personen speciell. Tokig på att personen är konstig, konstigt bra..
Vilken är din Dolmino dag?
Vad hände här?
Min koncentration sjönk till en bottenlös sjö och det resulterade i ett ofärdigt projekt, eller bild så säga.
Jag har inte haft tankarna på plats utan bara glidit igenom dagarna som en ofarlig zoombie, zoombie-mode (mode som i läge och inte mode som i kläder) som jag gärna kallar det. Skillnaden mellan att glida på en räkmacka och glida igenom tiden som en zoombie är oftast att jag upptäcker att jag inte minns en endaste liten händelse under zoombie-mode.
Imorgon är det måndag och en helt ny vecka känns som en början på en lång era, medan timmarna jag spenderat vid datorn idag tickar iväg som nanosekunder. Detta firar jag med torra ögon och två prov och en inlämning. Känner du igen dig i att det är skönt att tycka synd om sig själv i 1 minut och gå fullt ut med självömka. Well, this is my minute. Preparar en fruktskål och repterar för mig själv, att de olika näringsämnena är grupperade i olika grupper: Fett, vatten, mineraler, vitaminer, kolhydrater, proteiner, spårämnen. Jag har prov inom idrotten på onsdag. Stämmer det att syrsor hör med knäna? odd
Min koncentration sjönk till en bottenlös sjö och det resulterade i ett ofärdigt projekt, eller bild så säga.
Jag har inte haft tankarna på plats utan bara glidit igenom dagarna som en ofarlig zoombie, zoombie-mode (mode som i läge och inte mode som i kläder) som jag gärna kallar det. Skillnaden mellan att glida på en räkmacka och glida igenom tiden som en zoombie är oftast att jag upptäcker att jag inte minns en endaste liten händelse under zoombie-mode.
Imorgon är det måndag och en helt ny vecka känns som en början på en lång era, medan timmarna jag spenderat vid datorn idag tickar iväg som nanosekunder. Detta firar jag med torra ögon och två prov och en inlämning. Känner du igen dig i att det är skönt att tycka synd om sig själv i 1 minut och gå fullt ut med självömka. Well, this is my minute. Preparar en fruktskål och repterar för mig själv, att de olika näringsämnena är grupperade i olika grupper: Fett, vatten, mineraler, vitaminer, kolhydrater, proteiner, spårämnen. Jag har prov inom idrotten på onsdag. Stämmer det att syrsor hör med knäna? odd
10 stycken à la Valentina
Jag försvann där ett tag ja. Min självdisciplin har kommit tillbaka, den kallas inte blixten men den kommer sakta men säkert tillbaka, bättre det än ingen disciplin alls. Har mycket jag vill skriva ned men samtidigt känner jag att jag inte får ned något på skärmen, det dunstar liksom bort så fort det hamnar på datorskärmen. Istället kör jag 10 stycken olika texter utifrån ett skrivhäfte där jag samlat på mig lite tankar, stora som små.
"något känns fel och det måste jag fixa, HEJ!" 26 Juli 2009
"... okej han är i rätt ålder, okej han är charmig, okej han är min typ av kille, okej han bor rätt- oh snap han var nog rätt bra ändå" 16 September 2009
"kanske klagar alldeles för mycket om det, men det är spänningens som känns så.. bra helt enkelt" 3 Januari 2010
".. men som jag skrev innan är situationen med båda densamma, samma mönster om och om igen. Varför känns det so om Ulricehamn är en liten skål med vatten med massa fiskar, alla känner alla och alla vet allt?" 7 Februari 2010
"Jag har bestämt mig till att läsa samhäll, och det var ett enkelt val. Men det svåra valet är valet då du måste välja om du vill läsa på något annat ställe mer än Ulricehamn. I mitt fall har jag valt att sätta upp två val på min gymnasieansökning. Samhäll samhäll på Tingsholm och samhäll (inte valt inriktning än) på Jensen som ligger i Borås. Jag har, om jag ska vara ärlig, tagit upp en enorm spade och grävt ett stort hål, lagt ner allt som har med gymnasiet i detta hålet och fyllt det" 12 Mars 2010
"Vi drog en fuling, charlotte sa till sina föräldrar att hon sov hos mig och jag sa att jag sov hos charlotte, och det funkade! haha" 23 Maj 2010
"Jag kan nu förstå varför de flesta vuxna står och klappar en på huvudet och säger: herregud jag minns när du sprang runt i blöjor och skrek, tiden går så fort. Då kunde jag sucka och tänka, jaja det säger alla vuxna, jag är minsann lika stor som innan okeeej? men jaa jag blir lika förvånad när jag ser mina kusins barn, när de blänger och slänger en tyken kommentar i ansiktet på en. Då förstår man att de inte längre är tre och är hur oskyldiga som helst" 24 Juni 2010
"En ny jobbdag väntar mig imorgon och jag är inte jättesugen på det om jag ska vara ärlig. Det här med livet kan då vara det mest mystiska någonsin, ena dagen kan man verkligen känna sig kickass och känna att allting är så jävla underbart, medans man i andra stunden bara ser massa frågetecken runt omkring sig, det är läskigt hur snabbt det kan ändras. Jag kollar tillbaka på mina gamla anteckningar och ser hur galet snabbt tiden går. Jag vet inte hur ofta jag kommer beöva skriva ner det för att verkligen förstå, att tiden är något som vi inte lägger märke till. Det är synd, tiden i sig är underskattad. Blir lite "PEACE FOR THE WORLD" när jag skriver den meningen, men man bör verkligen uppskatta stunderna när man har det som underbarast, och försöka se det ljusa i väldigt mörka och tråkiga situationer" 18 Juni 2010
"...det var ett svårt val, men jag vet mycket väl att man inte behöver träffa sina vänner dag in och dag ut för att inte förlora kontakten. Det är de speciella vännerna som inte försvinner även om man hade bott på andra sidan jordklotet under en sten utan internet, mobil, brev. Tja, du förstår vad jag menar, antar jag" 16 Augusti 2010
"Fyfan, vill inte bli äldre än sjutton haha. Har för fan åldersnoja redan nu liksom, hur ska detta sluta? haha" 20 Januari 2011
Fyra misslyckanden
Några timmar senare och lite klokare när det gäller medeltiden.
Tycker det är tråkigt att det är lätt hänt att underskatta dåliga kameror. Jag vet själv att jag har varit väldigt missnöjd med min kamera under en lång tid, jag har velat köpa en digital systemkamera, en korsning. Men ibland tror jag som sagt man underskattar dåliga, suddiga och oklara bilder. Bilder då något är i rörelse!
Det här var absolut inte det jag tänkte skriva om, det blir aldrig riktigt som planerat, jag kom o tänka på detta när jag bläddrade tillbaka till min 2009 mapp och andra äldre bilder. Där stötte jag på mysiga bilder. Minns mycket väl hur vi stretade med att få med Kim på sista bilden, när han väl sprang fram så gjorde han det vi ville, fast bak och fram.
Just då dessa händelser sker, då kameran fokuserar på något helt fel så att det man vill ska hamna i centrum blir en fläck eller när man råkar hålla kameran lite för långt åt höger respektive vänster så att motivet inte kommer med på bild- är det svårt att tänka sig att man sitter och skrattar åt att man minns hur irriterande det var, ett år senare.
Tycker det är tråkigt att det är lätt hänt att underskatta dåliga kameror. Jag vet själv att jag har varit väldigt missnöjd med min kamera under en lång tid, jag har velat köpa en digital systemkamera, en korsning. Men ibland tror jag som sagt man underskattar dåliga, suddiga och oklara bilder. Bilder då något är i rörelse!
Det här var absolut inte det jag tänkte skriva om, det blir aldrig riktigt som planerat, jag kom o tänka på detta när jag bläddrade tillbaka till min 2009 mapp och andra äldre bilder. Där stötte jag på mysiga bilder. Minns mycket väl hur vi stretade med att få med Kim på sista bilden, när han väl sprang fram så gjorde han det vi ville, fast bak och fram.
Just då dessa händelser sker, då kameran fokuserar på något helt fel så att det man vill ska hamna i centrum blir en fläck eller när man råkar hålla kameran lite för långt åt höger respektive vänster så att motivet inte kommer med på bild- är det svårt att tänka sig att man sitter och skrattar åt att man minns hur irriterande det var, ett år senare.
Tina, pippi och the grudge.
Och här hade ni min måndagskväll sammanfattat i tre sammansatta bilder. Det är farligt att sitta med historieboken bredvid datorn, speciellt när man är på humör för att göra allting som inte har något med medeltiden att göra med. Nu är själva resultatet inte bra någonstans då jag hoppade mellan en kaffekopp, medeltidens olika viktiga händelser och massa photoshop knappar.
Fastnade något av medeltiden i huvudet och hade jag någon nytta eller glädje av bilden jag sysslade och skrattade åt? nae.
Det enda jag fick ut av pillandet förutom de löjliga färgerna jag valde mellan, som inte fick kvarstå när jag sparade bilden, var att förmodligen skulle se farligt lik the grudge längst åt höger.
Nu fick jag inget sagt av det jag egentligen ville skriva, återkommer senare på kvällskvisten efter att jag tvingat i mig lite kaffe och läst klart det jag borde ha läst igår.
Fastnade något av medeltiden i huvudet och hade jag någon nytta eller glädje av bilden jag sysslade och skrattade åt? nae.
Det enda jag fick ut av pillandet förutom de löjliga färgerna jag valde mellan, som inte fick kvarstå när jag sparade bilden, var att förmodligen skulle se farligt lik the grudge längst åt höger.
Nu fick jag inget sagt av det jag egentligen ville skriva, återkommer senare på kvällskvisten efter att jag tvingat i mig lite kaffe och läst klart det jag borde ha läst igår.
Hur länge ska potatis koka?
Jag vet inte riktigt vad som hände med "inte så långa texter" haha, jag kan helt enkelt inte skriva något som är lagom dvs mellan kort och långt.
Jag har för mig att jag skrev något om att vilja krypa ner i mammas famn som 5 åring, det kan jag naturligtvis göra nu med men det är inte samma sak. Jag är väl lite nojig kring min ålder i nuläget, känns sisådär att få en tidigt femtio års kris när man är sexton, snart sjutton. Sjutton känns inte som en ålder som man hurrar så värst mycket för, men när jag är sjutton är jag snäppet närmre arton, nämligen så nära man kan komma siffran ett och åtta.
Betyder det att jag måste kunna lära mig laga åtminstonde två hyffsat goda maträtter? ska jag kunna slänga både mörk och ljus tvätt utan att inte känna igen mina kläder när jag plockar ut dem?
Jag har bott i min pappas lägenhet till och från under cirka tre månader, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om min tid i en lägenhet, ensam. Det enda jag kan säga är att jag nu tänker ta fasta på min söta rara mammas tips, ta alltid med papper eller liknande ifall om att du tappar något i soffan. Det enda jag tänker understryka är att jag är glad över att soffan är svart- och att det går att vända på dynorna. Klumpighet är en av mina egenskaper helt enkelt.
Jag har för mig att jag skrev något om att vilja krypa ner i mammas famn som 5 åring, det kan jag naturligtvis göra nu med men det är inte samma sak. Jag är väl lite nojig kring min ålder i nuläget, känns sisådär att få en tidigt femtio års kris när man är sexton, snart sjutton. Sjutton känns inte som en ålder som man hurrar så värst mycket för, men när jag är sjutton är jag snäppet närmre arton, nämligen så nära man kan komma siffran ett och åtta.
Betyder det att jag måste kunna lära mig laga åtminstonde två hyffsat goda maträtter? ska jag kunna slänga både mörk och ljus tvätt utan att inte känna igen mina kläder när jag plockar ut dem?
Jag har bott i min pappas lägenhet till och från under cirka tre månader, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om min tid i en lägenhet, ensam. Det enda jag kan säga är att jag nu tänker ta fasta på min söta rara mammas tips, ta alltid med papper eller liknande ifall om att du tappar något i soffan. Det enda jag tänker understryka är att jag är glad över att soffan är svart- och att det går att vända på dynorna. Klumpighet är en av mina egenskaper helt enkelt.
Självdisciplinen flyter bland firrarna
Ibland ligger min självdisciplin långt åt helvete, oftast är jag väl medveten om att jag undviker det jag borde göra och låter det sjunka längre och längre bort. Men som allt annat så har handlingar konsekvenser, och min har nått sin botten och simmat upp, och ligger och flyter på vattnet och skrattar åt mig sisådär hånfullt. Som man bäddar får man ligga.
Som tur så är jag medvetenom detta och klagar inte på någon annan än mig själv, för nu sitter jag ju här trots allt, när jag egentligen borde suttit och studerat geografi. Förneka sanningen är det om inte annat haha. Men som tur har jag mina stunder då jag faktiskt vaknar upp ur min lilla bubbla som faktisk, tro det eller ej, inte består av geografi!
Antingen är det en fin liten vän som kikar upp och säger något klokt eller som i detta fallet, att det flytit upp och hånler lurigt.
Som tur så är jag medvetenom detta och klagar inte på någon annan än mig själv, för nu sitter jag ju här trots allt, när jag egentligen borde suttit och studerat geografi. Förneka sanningen är det om inte annat haha. Men som tur har jag mina stunder då jag faktiskt vaknar upp ur min lilla bubbla som faktisk, tro det eller ej, inte består av geografi!
Antingen är det en fin liten vän som kikar upp och säger något klokt eller som i detta fallet, att det flytit upp och hånler lurigt.
I detta fallet får jag ingen kick och vill bli mästare på att förklara hur en kontinentplatta rör sig. Nej, jag vill ta mig fan bli 5 år och hoppa igenom sprinklerns vattenstrålar, eller varför inte bara ta en kopp varm choklad och prata med min fina bror Matias som jag inte träffat på så länge, nu råkar det vara min andra bror på bilden, men det spelar ingen roll. Jag vill ta den stråhatte, slänga av mig skorna och springa på grönt härligt gräs.
THE MARIANA TRENCH
På tal om personer som mediterar, såg en man insvept i ett orange tygskynke vid busstorget idag haha, på tal om förra inlägget dvs.
Jag har inte så mycket att säga idag, men däremot har jag en intressant bild.
Jag har inte så mycket att säga idag, men däremot har jag en intressant bild.
Fullfölja min flykt
Mitt jordklot har en liten underlig form gentemot andras såg jag nu he-he.
Har spenderat de senaste dagarna till att plugga geografi, men de svåra orden som man innan aldrig hört talas om har en tendens att studsa bort efter några minuter, sen så sitter man där 2 minuter senare och undrar vad ordet för en yttre kraft är, eller var det inre?
Jag kan inte motstå att tänka på uttrycket: bolla med tankar. Hade jag kunnat bollat med mina tankar på ett effektivt sätt hade jag haft ett huvud fullt med kunskap som skulle fylla upp ett tomt bibliotek, om man nu kan mäta kunskap i bibliotek-massa. Men med avbrott som my GRAN CAN trip så borde man ju tycka att jag mer eller mindre har 3 händer till som vuxit ut ur armarna, med tanke på att jag göttade mig & tog det lugnt, jag simmade lugnt helt enkelt. Förutom när det kom enorma vågor som slog omkull mig och tanten bredvid.
Har spenderat de senaste dagarna till att plugga geografi, men de svåra orden som man innan aldrig hört talas om har en tendens att studsa bort efter några minuter, sen så sitter man där 2 minuter senare och undrar vad ordet för en yttre kraft är, eller var det inre?
Jag kan inte motstå att tänka på uttrycket: bolla med tankar. Hade jag kunnat bollat med mina tankar på ett effektivt sätt hade jag haft ett huvud fullt med kunskap som skulle fylla upp ett tomt bibliotek, om man nu kan mäta kunskap i bibliotek-massa. Men med avbrott som my GRAN CAN trip så borde man ju tycka att jag mer eller mindre har 3 händer till som vuxit ut ur armarna, med tanke på att jag göttade mig & tog det lugnt, jag simmade lugnt helt enkelt. Förutom när det kom enorma vågor som slog omkull mig och tanten bredvid.
Jag blir lika irriterad varje gång en inspelad lugn och sansad röst repeterar "Låt tankarna rinna av dig, se dem rinna nedför huvudet och bort" på vår mentala träning. Har prövat med allt: vatten, lera, vind eller bara försökt föreställa att jag petar bort tankar som endast håller mig kvar i dåtiden och hindrar mig från nutiden.
Måste nog fly, lägga benen på ryggen och klä mig i primitiva kläder och fly. Fly mot ett högt & grönt berg och lägga benen i kors. Där ska jag sedan fullfölja min flykt genom att höja armarna i 90 grader och föra tummarna mot respektive pekfinger. Följt av ett hummande, ett långt hummande. Tänker hitta den här rinna av metoden, om det så krävs att jag springer upp mot Ulricehamns högstaste punkt och sätter mig där i brist på höga & grönskande berg.
Måste nog fly, lägga benen på ryggen och klä mig i primitiva kläder och fly. Fly mot ett högt & grönt berg och lägga benen i kors. Där ska jag sedan fullfölja min flykt genom att höja armarna i 90 grader och föra tummarna mot respektive pekfinger. Följt av ett hummande, ett långt hummande. Tänker hitta den här rinna av metoden, om det så krävs att jag springer upp mot Ulricehamns högstaste punkt och sätter mig där i brist på höga & grönskande berg.
Stunder i en kaffekopp
Kunde inte riktigt bestämma mig om jag gillade den nya headern. Den byts väl ut om den sticker i ögonen, och det gör den inte ännu hehe. Bilden ovanför pillade jag ihop samtidigt som jag lyssnade på Isak Strands låtar, lägg det namnet på minnet, bara gör det.
Jag vet inte om det är många som är känner igen sig i situationen, men när allt går så säga bra och allting är som det ska, fast med en stillsam stämpel på't så känns ens liv och tillvaro lika spännande & intressant som en burk majonäs. Jag lägger märke till att min omgivning åker i rena uppsvinget jämfört med mig, som sitter parkerad i en kopp på kaffekopps attraktionen på Liseberg.
Men så händer något, man får det man söker: SAKER ATT TÄNKA PÅ OCH SAKER ATT GÖRA! woho och då befinner jag mig i stress & grubblerier och önskar att jag kunde kliva ut ur uppsvinget och krypa ner i en tekopp.
Att hitta den där attraktionen som passar en är svårt tycker jag. Måste hitta ett mellanting, något mellan kaffekopparna och uppsvinget. Men sen så slår det mig att det blir vad man gör det till, ahhh där har vi den meningen igen. Jag befinner mig i en kaffekopp, men precis som på Liseberg kan man snurra sin egen kopp- fast då krävs rejäla armar. Jag ska gå och springa lite hade jag tänkt, tror jag lägger till några armhävningar, vill ju trots allt kunna snurra min kopp när jag känner för det.
Men så händer något, man får det man söker: SAKER ATT TÄNKA PÅ OCH SAKER ATT GÖRA! woho och då befinner jag mig i stress & grubblerier och önskar att jag kunde kliva ut ur uppsvinget och krypa ner i en tekopp.
Att hitta den där attraktionen som passar en är svårt tycker jag. Måste hitta ett mellanting, något mellan kaffekopparna och uppsvinget. Men sen så slår det mig att det blir vad man gör det till, ahhh där har vi den meningen igen. Jag befinner mig i en kaffekopp, men precis som på Liseberg kan man snurra sin egen kopp- fast då krävs rejäla armar. Jag ska gå och springa lite hade jag tänkt, tror jag lägger till några armhävningar, vill ju trots allt kunna snurra min kopp när jag känner för det.
Som sagt
Nu händer det grejer här. Det är så att jag äntligen tagit tag i att försöka uppdatera lite oftare, ganska mycket oftare rättare sagt. Därför är det nu värt att kanske kika in någon gång mer än vanligt, om du nu gör detta, vilket du måste gjort eftersom att du läser detta- ja som sagt. Däremot kanske det inte blir à la valentina's långa texter till varje bild, jag tar det som det kommer.
Om du känner mig när det gäller vad jag har för intressen kanske du redan vet att jag gillar att pyssla med foton. Jag dedikerade mig mesta dels åt fotografering för rätt länge sen men det gick sakta men säkert över till att istället klippa och klistra med bilderna. Därför har jag valt att kanske inte alltid skriva texter, för jag känner att det där med att skriva vad jag gjort m.m inte riktigt är min grej. Jag gör min grej helt enkelt- tar det som det kommer.
Om du känner mig när det gäller vad jag har för intressen kanske du redan vet att jag gillar att pyssla med foton. Jag dedikerade mig mesta dels åt fotografering för rätt länge sen men det gick sakta men säkert över till att istället klippa och klistra med bilderna. Därför har jag valt att kanske inte alltid skriva texter, för jag känner att det där med att skriva vad jag gjort m.m inte riktigt är min grej. Jag gör min grej helt enkelt- tar det som det kommer.
Skrivna ord bland moln och fåglar
Med näsan upptryckt mot rutan, som jag nu i efterhand såg var förfärligt smutsig, försöker jag komma underfund med vad det är jag ser. Är det en himmel eller är det en blå vaxduk med vita, torra filfläckar?
Att himlen ser ut som platsen där jag äter frukost fast utan den sk blåa vaxduken är en rätt lustig liknelse, nu så här i efterhand.
Med min brunbrända hy och en ny ring på fingret flyger jag hem till trygga, fina Sverige.
Det känns som om jag svalt fem kilo tunga "puttekulor" när jag läser DN, massmord i Libyen? vafan, vad har jag sysslat med medan dörrar slagits ner? jag menar, jag borde ju jag sett en tidning med någon rubrik. Men icke, mitt öga har inte hamnat på tidningarna inte.
Att jag låg och flöt i Gran canarias turkosa vatten med solen i ansiktet medan en människa som inte tycker att medmänniskor som inte tycker likadant som honom borde falla ned på marken, får mig nästan att- skämmas.
Frågan är om jag är nöjd över mina brunbrända kindben eller om detta är en sorts markering att jag lever gött, i andras ögon. För det gör jag. I detta fall är det en dålig markering, i mitt tycke.
Do you see my point?
Att himlen ser ut som platsen där jag äter frukost fast utan den sk blåa vaxduken är en rätt lustig liknelse, nu så här i efterhand.
Med min brunbrända hy och en ny ring på fingret flyger jag hem till trygga, fina Sverige.
Det känns som om jag svalt fem kilo tunga "puttekulor" när jag läser DN, massmord i Libyen? vafan, vad har jag sysslat med medan dörrar slagits ner? jag menar, jag borde ju jag sett en tidning med någon rubrik. Men icke, mitt öga har inte hamnat på tidningarna inte.
Att jag låg och flöt i Gran canarias turkosa vatten med solen i ansiktet medan en människa som inte tycker att medmänniskor som inte tycker likadant som honom borde falla ned på marken, får mig nästan att- skämmas.
Frågan är om jag är nöjd över mina brunbrända kindben eller om detta är en sorts markering att jag lever gött, i andras ögon. För det gör jag. I detta fall är det en dålig markering, i mitt tycke.
Do you see my point?
Mitt namn är mycket, och jag vill ha mer.
Sitter i skolan, parkerat min rumpa på den blåa soffan hehe.
Det är inte riktigt min grej att uppdatera snabbt som du kanske märkt. Men jag tar det som det kommer, och ibland känner jag att det helt enkelt inte kommer.
Jag har funderat en hel del på det här med signaler. Okej jag ljög, jag kom på det alldeles nyss.
Vi är Homo Sapiens- Den vetande människan, vilket jag lärde mig på historian. Men hur medvetna är vi om vad vi säger och vad vi gör?
Iblan kan jag uppleva människor som jag träffar/stöter på som en klockren Oskar linnros låt: "Din Maaammaaa, borde lärt dig lite graaannnaaa, tönt" medans vissa får en att skutta på vita fluffiga moln och börja studera ens egna signaler och handlingar. Å andra sidan kan jag tycka det är bra att man stöter på människor som man inte fattar hur de fungerar och hur de resonerar. För då kan vi upptäcka att vi kanske inte är så mycket bättre och börja klippa och klistra på sig själv, psykiskt och inte fysiskt självklart hehe.
Tycker meningen: Behandla din omgivning som du själv vill bli behandlad, inte riktigt fått sitt värde. Meningen är guld värd och det känns snarare som om "Livet är en dans på rosor" är ett mer upplyst ordspråk, vilket är värdelöst för det är nog fanimej ett sånt hemskt dåligt ordspråk, yeah you heard me.
"Damerna först, sa han som var mörkrädd"
Wanna enter my brain?
-Inte stödja underhållning med djur i tex utlands resor (om jag nu inte är säker på min sak)
-Utveckla min spanska eller bli bättre i franska. Eller både, guld värt att ha fler språk i ryggan.
-Skriva på namninsamlingar istället för att spela massa värdelösa point and click games.
-Skriva en fullständig låt med massa balla ljud och liknande, behöver inte vara text!
-Få ett högt betyg i historia och samhällskunskap A & B, så länge jag är nöjd med betyget kan G & VG vara ett högt betyg för mig
-Stänga av lampor i rum jag inte befinner mig i (har smittat av sig dessutom)
-Dra ut alla mobilladdare som sitter i eluttaget, för heeelvete Jan-olooof. Jävligt onödigt att lämna laddaren i kontakten då det är slöseri.
-Uppskatta nära & kära med något hej och hå som värmer
-Kirra min Peace & Love biljett före söndag
-Kirra min Peace & Love biljett före söndag
-Köpa en ny kamera för att kicka igång med mitt fotointresse och därmed göra mitt photoshop intresse lite bredare
-Köpa nya växter innan pappa kommer hem från Chile, herregud lär bli dyrt...
when the whole world fits in your arms
När guldfisken fått sin skål och sitt slott byggt i plast, som i sin tur sitter i blåa stenar som ligger längst ner på botten, kan den inte bli nöjdare!
Lite så känner jag mig nu. Men det är som en vän till mig skrev på det ökända facebbook, ha-andet. Min skål ligger i en stor ocean och jag ser rakt ut på stora korallrev och färgglada sjöhästar som guppar omkring. Jag kan inte nöja mig med min skål, inte nog med det, jag får regelbundet med mat jämt och ständigt! Detta kan jag dra en linje till studiebidraget jag får varje månad. Tanken slog mig när jag var på väg hem från skolan, herregud jag får pengar på mitt konto för att jag går till skolan. Å ena sidan får Sverige sin bit av kakan då vi utbildas och höjer ribban snäpp för snäpp.
Så varför sitter jag inte och studerar så att mina ögon faller ut och rullar till nästa bok jag ska kika i? Men å andra sidan, so nice you say it twice, är det inte lite av det hela att vara en guldfisk i oceanen för att sträcka sig efter nya kontinenter?
Risken finns att jag simmar allt för långt ut och befinner mig på osäkert vatten och tappar greppet om nutiden, att man skriver sin historia i här och nuet, precis just nu. Men det är väl då ens nära och kära kan kasta en käpp runt ens midja och dra en tillbaka, och säga; hey you, yeah you! börja planera det du vill göra, och gör det.
Nya kontinenter, häftiga vågor, asballa hajar och bläckfiskar stora som villor, vi har väl trots allt våra guppie buddys för att lära oss utav varandra?
Risken finns att jag simmar allt för långt ut och befinner mig på osäkert vatten och tappar greppet om nutiden, att man skriver sin historia i här och nuet, precis just nu. Men det är väl då ens nära och kära kan kasta en käpp runt ens midja och dra en tillbaka, och säga; hey you, yeah you! börja planera det du vill göra, och gör det.
Nya kontinenter, häftiga vågor, asballa hajar och bläckfiskar stora som villor, vi har väl trots allt våra guppie buddys för att lära oss utav varandra?
Namnlös rakt igenom
Jag är flisen i din tåJag är hålet i din ficka
Jag är paprika biten i din fil
Jag är bomben som skapar linjer
Jag är det halvtaskiga batteriet i kontrollen
Jag är pepparkornet som fastnat i dina tänder
Jag är är de krossade chipsen längst ner i chipspåsen
Jag är bakterierna på ditt tangentbord som inte syns med blotta ögat
Jag är din mardröm he-he
Jag hade en fet text som var färdig, men vad dök upp? jo något taskigt tangentbords-trick som gjorde att allt försvann och inte lagrades någonstans. Varför finns sånt överhuvudtaget?
Jag är bakterierna på ditt tangentbord som inte syns med blotta ögat
Jag är din mardröm he-he
Jag hade en fet text som var färdig, men vad dök upp? jo något taskigt tangentbords-trick som gjorde att allt försvann och inte lagrades någonstans. Varför finns sånt överhuvudtaget?
Haj(mat)bett, oh-ha ha
Har bott i lägenheten denna veckan vilket betyder: kasst internet. Internet kvalitén var lika ostabil som en anka på stora vågor. Nå, vad har jag sysslat med? jo jag har gjort det varje sextonåring skulle gjort i en lägenhet; dansat runt i underkläder och en flanellskjorta lånad från pappas garderob.
Jo jag kom o tänka på Harry Potter då han dök upp bland många random bilder på internet. Vet han inte att det finns salvor för ärr som kan få dem att försvinna? eller vill han helt enkelt bara vara riktigt cool inför tjejerna/killarna?
Tycker ärr är rätt intressanta nu i efterhand, jag skriver nu i efterhand eftersom att jag verkligen inte tyckte om att prata om mitt ärr för något år sedan eller två. Men jag tycker som sagt ärr är en glimt in på människans livshistoria, även om det är ett hajbett på halva kroppen eller ett päronformat ärr som är lika stor som ett gruskorn på undersidan av armen.
Antingen ger ärr helt fel intryck eller en halvt nedtrampad stig in till personens personlighet, händelser eller liknande. På många olika saker finns det oftast en negativ sida, precis som med ärr. Kanske man blir stämplad då ärret är synligt och ger en negativ inblick på person i sig?
Jag kan med andra ord inte komma underfund med om det är något man vill ha eller inte ha, om det är något dåligt eller bra. Jag kommer fram till en lösning som är svaret på många dilemman, fråga! antagligen får du ett svar som kan vara jättetråkigt "nä jag snubblade i en grusbacke" eller så får du höra en riktig rysarberättelse. I värsta fall kan du få en höger på näsbenet eftersom att du varit alldeles för nyfiken. Men come on, ta en chans?
Jo jag kom o tänka på Harry Potter då han dök upp bland många random bilder på internet. Vet han inte att det finns salvor för ärr som kan få dem att försvinna? eller vill han helt enkelt bara vara riktigt cool inför tjejerna/killarna?
Tycker ärr är rätt intressanta nu i efterhand, jag skriver nu i efterhand eftersom att jag verkligen inte tyckte om att prata om mitt ärr för något år sedan eller två. Men jag tycker som sagt ärr är en glimt in på människans livshistoria, även om det är ett hajbett på halva kroppen eller ett päronformat ärr som är lika stor som ett gruskorn på undersidan av armen.
Antingen ger ärr helt fel intryck eller en halvt nedtrampad stig in till personens personlighet, händelser eller liknande. På många olika saker finns det oftast en negativ sida, precis som med ärr. Kanske man blir stämplad då ärret är synligt och ger en negativ inblick på person i sig?
Jag kan med andra ord inte komma underfund med om det är något man vill ha eller inte ha, om det är något dåligt eller bra. Jag kommer fram till en lösning som är svaret på många dilemman, fråga! antagligen får du ett svar som kan vara jättetråkigt "nä jag snubblade i en grusbacke" eller så får du höra en riktig rysarberättelse. I värsta fall kan du få en höger på näsbenet eftersom att du varit alldeles för nyfiken. Men come on, ta en chans?
(bildval: jag tycker jag ser ut som Harry Potters vän här)
