Mina tankar befinner sig mellan universum och svenska hjältar. Dagen skulle bestå av astronomi, endast astronomi. Men mitt huvud känns som en ballong i nu läget och det enda som håller kvar mig på jorden är den lilla sköra tråden som man håller ballongen i.
Vad händer då empirisk kunskap inte leder någon vart, då vi redan experimenterat och testat alla möjliga hypoteser. Kommer världens alla människor tillsammans någon gång lägga sig på marken och säga: Världen är ett enda mysterium, vi har inte alla svar och vi kommer aldrig få alla svar på våra frågor.

Har vi då kanske vid den tidpunkten vänt jordklotet upp och ned, lyft på varje liten sten i hopp om att hitta ett svar på en olöst fråga. Kommer vi kanske vid den tidpunkten blivit fullkomligt galna och skicka ut människor i rymden- utan att ha frågat dem? Lite som hunden Laika. Stackars stackars Laika. Hon måste blivit klappad av flera tusen människor som gett henne hundkakor i hopp om att hon inte skulle besöka dem i deras mardrömmar- som en hämnd. Det skulle jag nog gjort i varje fall.http://www.sydsvenskan.se/varlden/article277328/Gatuhunden-Laika-rysk-hjaltinna.html

En av dom små små små prickarna, dom som knappt syns. Är en galax, eller om det nu inte är att en prick är en samling av galaxer. Sak samma, vi blir inte större av det. I denna galax eller bland dessa galaxer finns det en som heter vintergatan. Hang on, vi är nästan framme. I vinter gatan finns det flera hundratals miljarder med stjärnor, wait for it- en av alla dessa hundratals stjärnor är: dom dom doom VÅR SOL. Sen så har vi ju inte riktigt hittat hem, nä för tellus. Lilla lilla Tellus är bara en, av åtta planeter som cirkulerar kring våran härliga sol.