Ahhh.. classic. Trodde jag hade allt under kontroll, men sen slog franska boken mig rakt i ansiktet med sina verb och sina finurliga uttal. När jag väl börjar arbeta så känner jag; oj sicken självdisciplin, oj vad duktig jag är som precis dammsugit, nämen oj vad stor och stark jag är som skottade i några minuter, oj där kom en liten löjlig bananfluga förbi som jag blåste bort med ett litet "phu" ljud. Med ett någorlunda uppblåst ego så slog öppnade jag häftet: skriv en dikt på franska. Hmm jaha ja okej...
Je suis content
Je suis amoureux
Ma vie est le meilleur
Je m'appelle Valentina et je avait un lapin qui s'apelle le mourt.
Le mourt est près de tu.

Jag är glad
jag är kär
Mitt liv är bra/bäst (?)
Jag heter valentina och jag hade en kanin som hette döden
Döden är nära dig 

Don't you dare att googla dikten som är skriven på franska, för 1/3 stämmer säkert inte. Ja och mitt självförtroende sjönk lika snabbt som en sten så fort jag försökte hitta ord. Nej jag är inte kär,glad och jag har inte haft en kanin som hette döden. Brist på ord inom franskan helt enkelt, sorligt. Men jag heter valentina och om döden är nära dig det vet jag ju naturligtvis inte.