Igår var jag hur nervös som helst inför vårat allra första matematikprov, jag fick en snilleblixt. Jag skjuter upp det i två veckor och går igenom hela skiten två timmar innan jag går och lägger mig, sveper i mig två stora koppar kaffe med som pricken över i:et- inte det smartaste jag gjort i hela mitt oh so sweet liv. Resultatet, eller ska jag säga produkten he-he-he?, av två koppar kaffe och nervositet slutade med att jag låg och bokstavligen skakade i händerna. Har en tendens till att bli nervös inför prov och förhör m.m. 
Nu hade jag tänkt att skriva om bröllopet i helgen, och två andra ämnen som jag velat skriva om. Men varje gång jag skriver så dansar fingrarna över hela jäkla tangentbordet och skapar en drös med bokstäver, blir alltid lite för mycket text. Jag gör som jag har gjort innan, jag försöker komma ihåg allt jag vill skriva ned och sparar det till nästa gång då jag kan ta mig tid till skriva ett litet bättre inlägg. 

Nu vart det så här, att jag sovit hos pappa dom två senaste nätterna och deras Internet är inte riktigt som det ska vara, därav inget skrivande. Har utnyttjat faktum att min pappa skulle åka till Italien och därför så tänkte jag att jag kunde sova där dom nätterna han är borta, som sällskap och lägenhets sambo hade jag kära Charlotte som också sov över.
Kom och tänka på en irriterande händelse på bussen idag, man kommer på otroligt mycket på bussar tro det eller ej. Hur många radio kanaler gör inte hur dumma reportage som helst?
"Enligt en ny forskning så visar statistiken på att svenskarna blir tröttare och deprimerade av vädret jämfört med hur dem mådde i somras, nu över till Evelina, vad tycker Evelina? jo hihihi man blir tröttare och man är inte på lika bra humör hihihi" slut.

Well, lovade mina trogna läsare att jag skulle fortsätta på min påbörjade men icke avslutade mening. Jag har nämligen en tjejkompis i SPB10A som jobbar på djurparken som ska försöka få med mig på en helt "vanlig" jobbdag. Hon tycker det är fullt normalt att skala bananer och mata apor på jobbtiden, yeh right. Igår var jag hos en anna tjejkompis i SPS10A som har hästar och hundar. Islands hästar heter dem tror jag, små korta varelser med små korta ben, precis som jag! vi var tre stycken som skulle rida och jag var sist ut. Tjejen före mig var tre centimeter från att åka rakt in i betongväggen så jag kände att jag ville ta det lite bara väldigt lite lugnare, jag nöjde mig med att sitta på en häst ha-ha.
Jag sitter och arbetar på min engelska inläming och njuter av en Coco créme hehehe. De kostar bara fem kronor! idag blir det wookade grönsaker och vårrullar som lunch, I'm in heaven. Jag undrar om alla lärare ser vad jag skriver, dem har tydligen rätt bra koll på allt som har med dator & internet att göra med. Facebook är blockat inklusive Spotify och MSN. Men jag har hittat ett kryphål. Jag kan logga in på MSN genom hotmail, rebellisk jag känner mig. Jag sänder ut lite internet-kärlek till mina ulricehamns vänner, ni är la för góaaa!

Allting flyter på mer eller mindre. I helgen svalde jag nästan en snigel- det var inte så kul. Två små rackare som hade bestämt sig för att chilla i min flaska, fyfan. Träffade nytt folk i fredags vilket var snäppet bättre än snigel incidenten, speciell när man klickar så otroligt bra med helt främmande människor. Isn't that just wonderful?
Ibland grötar mina tankar ihop sig, mer eller mindre. Då känns det bäst att inte skriva ner en konstig gröt här och istället skriva när jag verkligen känna för det. Varför tvinga fram något? för ingen gillar väl en grötig gröt?

Vad jag gör? jag sitter och väntar på att jag sa lyfta mitt ass och jogga lite. Idag börjar jag nämligen fem över halv två så jag ska försöka hitta på lite vettiga grejer innan jag hoppar på den gamle blå. Jag har väldigt svårt att se mig vara ute och jogga på morgonen eftersom att jag oftast brukar jogga på eftermiddagen. Igår somnade nästan när jag powerwalkade en snabbis på löpbandet, ja jag kom på mig själv att jag powerwalkade dom sista fem minuterna med ögonen stängda. Det är då jag börjar inse att jag kanske borde göra sånt lite tidigare på dagen haha.
För att ge er en inblick i mitt huvud så kan jag tala om vad jag ska göra i helgen. Idag börjar jag som sagt sent och slutar sent, the Jensen gymnasium way you know. Senare idag blir det att hoppa på den gamle blå med Marcus ut till Dalstorp. Imorgon blir det lite inspark med Jensen gänget, ja det är pinsamt att det har fått det namnet men det har bara blivit så, det skamliga namnet spred sig lika snabbt som en bananfluga förökar sig. Förhoppningsvis så blir morgondagen väldigt bra, det är trots allt människor som jag ska spendera de tre kommande åren med. 
Har ni förresten någonsin googlat på om hur en bananfluga ser ut? jag hade ritat upp en liten bild i huvudet som den nedan. Det blev så automatiskt, bara för att de var små så blev dem söta och gulliga på köpet. Jag hade fel, väldigt fel..

Igår åkte vintertäcket fram och sommartäcket ner i källaren. Tänk hur mycket man kan uppskatta ett täcke, en tyg bit formad som en rektangel. Lite sömmar och bomull, yeah you get the point. Galet hur mycket små saker kan lyfta ens vardag från att ha varit grå och trist till att vara spännande och speciell men som med de flesta grejerna i livet så finns det en mindre rolig sida, det är också väldigt lätt hänt att negativa små saker kan dra ner hela dagen eller helt enkelt bara vara i vägen för ett glatt humör. Det är dock vi själva som väljer hur mycket tid vi vill lägga ned på de negativa små sakerna och hur mycket vi vill att en positiv händelse ska påverka oss och vårat humör. Självklart finns det stunder då man inte orkar se det positiva och bara känna att allt är trist och jobbigt- för det har vi väl nästan alla varit med om?
Därför tycker jag det är skönt att möta människor på bussar, på stan osv som går runt med ett leende på läpparna. nu snackar vi inte millon dollar baby-smile för det hade nästan sett lite konstigt ut, eller? utan bara att mungiporna pekar uppåt och inte neråt. Snart kommer vi väl till en punkt då att bara dra upp mungiporna kommer vara konstigt och ovant. WERE IS THIS WORLD GOING!? skriker jag med mina korta armar uppsträckta mot taket samtidigt som mitt hår står ut åt alla håll. Haha nej inte riktigt så. Ibland måste man kunna gå runt och vara lite små seg i huvudet, då är det inte alltid så lätt för mungiporna att hänga med. Men man kan väl ge det ett försök, right?

Har försökt slänga ihop ett inlägg i ungefär 3 timmar. Har inte lyckats så bra, jag har fastnat på msn med tre sköna gubbar. Jag har nog aldrig skrattat så mycket framför datorn på länge, så fort jag klickade upp en konversationsruta och läste innehållet började jag skratta. Sedan klickade jag upp nästa, vad hände? jag skrattade. Man kan slänga ihop ganska sjuka konversationer när man är trött och häver ur sig lite av allt mellan himmel och jord. Nu till det viktiga: jag har köpt ett hårband som är neon gult, den är special gjord av den ökände gucci personen. Han/hon har satt dit smaragd stenar som är formade som fluffiga tofflor. Jag tänkte att den skulle matcha min gräsgröna mössa som har en modern inbroderad toffs på kanten. Ni kan tyvärr inte köpa något utav sakerna i en vanlig affär så vidare ni inte är en mode ikon, som mig. Yeah, natthumor var't det här.
På tal om mössor, jag har lärt mig ett nytt ord. Joel kokko aka julle nämnde uttrycket: beanie. Jag som aldrig hört talas om detta uttryck undrade självklart vad han menade med det, jag kunde naturligtvis förstå att det hade något med en böna att göra med.

Jag tror jag tänker som mest när jag verkligen inte kan somna. Min då fluffiga kudde blir stenhård och min då mjuka madrass blir så där jobbigt knottrig, som om någon suttit och ätit knäckebröd i sängen och rest sig upp. Usch ryser av bara tanken. Men visst är det lite knepigt det där med att ligga vaken? jag försöker verkligen lura mig själv och tänka: Åh vad skönt att sova, åååh vad jag känner att jag blir trött nu Valentina. Visst hade det varit skönt att sova som alla andra gör nu, Valentina? låter som om jag har personlighetsklyvning nu hahaha. Men gott folk, kära medborgare: ni behöver inte oroa er, jag byter inte namn till Valentino på natten och dräller omkring på gatorna. Fast en morgon hade jag vaknat upp och upptäckt att vissa kläder låg på golvet en vanlig morgon, även om jag mycket väl vet att dom inte låg där innan jag lade mig, kan tillägga att jag var ensam hemma med kim. Antingen så har jag personlighetsklyvning eller så gillar kim, min hund som nu ligger och snarkar på rygg, att ta på sig jeans på nätterna och kolla om hans rumpa ser större ut i dom eller inte. Hmmm

Godnatt. And for god's sake- sov i minst 6 timmar, för det är väl något sånt?, för annars riskerar ni personlighetsklyvning.