Jag tror jag tänker som mest när jag verkligen inte kan somna. Min då fluffiga kudde blir stenhård och min då mjuka madrass blir så där jobbigt knottrig, som om någon suttit och ätit knäckebröd i sängen och rest sig upp. Usch ryser av bara tanken. Men visst är det lite knepigt det där med att ligga vaken? jag försöker verkligen lura mig själv och tänka: Åh vad skönt att sova, åååh vad jag känner att jag blir trött nu Valentina. Visst hade det varit skönt att sova som alla andra gör nu, Valentina? låter som om jag har personlighetsklyvning nu hahaha. Men gott folk, kära medborgare: ni behöver inte oroa er, jag byter inte namn till Valentino på natten och dräller omkring på gatorna. Fast en morgon hade jag vaknat upp och upptäckt att vissa kläder låg på golvet en vanlig morgon, även om jag mycket väl vet att dom inte låg där innan jag lade mig, kan tillägga att jag var ensam hemma med kim. Antingen så har jag personlighetsklyvning eller så gillar kim, min hund som nu ligger och snarkar på rygg, att ta på sig jeans på nätterna och kolla om hans rumpa ser större ut i dom eller inte. Hmmm

Godnatt. And for god's sake- sov i minst 6 timmar, för det är väl något sånt?, för annars riskerar ni personlighetsklyvning.