Sitter i skolan, parkerat min rumpa på den blåa soffan hehe.
Det är inte riktigt min grej att uppdatera snabbt som du kanske märkt. Men jag tar det som det kommer, och ibland känner jag att det helt enkelt inte kommer.

Jag har funderat en hel del på det här med signaler. Okej jag ljög, jag kom på det alldeles nyss.
Vi är Homo Sapiens- Den vetande människan, vilket jag lärde mig på historian. Men hur medvetna är vi om vad vi säger och vad vi gör?
Iblan kan jag uppleva människor som jag träffar/stöter på som en klockren Oskar linnros låt: "Din Maaammaaa, borde lärt dig lite graaannnaaa, tönt" medans vissa får en att skutta på vita fluffiga moln och börja studera ens egna signaler och handlingar. Å andra sidan kan jag tycka det är bra att man stöter på människor som man inte fattar hur de fungerar och hur de resonerar. För då kan vi upptäcka att vi kanske inte är så mycket bättre och börja klippa och klistra på sig själv, psykiskt och inte fysiskt självklart hehe.
Tycker meningen: Behandla din omgivning som du själv vill bli behandlad, inte riktigt fått sitt värde. Meningen är guld värd och det känns snarare som om "Livet är en dans på rosor" är ett mer upplyst ordspråk, vilket är värdelöst för det är nog fanimej ett sånt hemskt dåligt ordspråk, yeah you heard me.

"Damerna först, sa han som var mörkrädd"