Med näsan upptryckt mot rutan, som jag nu i efterhand såg var förfärligt smutsig, försöker jag komma underfund med vad det är jag ser. Är det en himmel eller är det en blå vaxduk med vita, torra filfläckar?
Att himlen ser ut som platsen där jag äter frukost fast utan den sk blåa vaxduken är en rätt lustig liknelse, nu så här i efterhand. 

Med min brunbrända hy och en ny ring på fingret flyger jag hem till trygga, fina Sverige. 
Det känns som om jag svalt fem kilo tunga "puttekulor" när jag läser DN, massmord i Libyen? vafan, vad har jag sysslat med medan dörrar slagits ner? jag menar, jag borde ju jag sett en tidning med någon rubrik. Men icke, mitt öga har inte hamnat på tidningarna inte.
Att jag låg och flöt i Gran canarias turkosa vatten med solen i ansiktet medan en människa som inte tycker att medmänniskor som inte tycker likadant som honom borde falla ned på marken, får mig nästan att- skämmas. 
Frågan är om jag är nöjd över mina brunbrända kindben eller om detta är en sorts markering att jag lever gött, i andras ögon. För det gör jag. I detta fall är det en dålig markering, i mitt tycke. 
Do you see my point?