Nä nu när jag tänker efter, var det verkligen enklare "förr"? jag tycker barn är grymma mot varandra. Ibland kan jag till och med tycka att barn är värre än tonåringar, men det är bara ibland. Varje gång jag går förbi min gamla skola där lågstadiet utspelade sig eller när jag träffar mina sysslingar blir jag påmind om hur man tänkte för x-antal år sedan, eller jag i varje fall. Tänk om man vetat att man kunde vara exakt lika cool i ett par byxor som INTE glittrade jämfört med dem snyggaste och dyraste, glänsande byxorna på Lindex.
Men precis som min syster sa innan jag vinkade hej då, så sa hon att allt kretsade runt en själv för ungefär tio år sedan. Min syster är 26. Jag kan inte förneka att hon faktiskt har rätt, men precis som hon sade så handlar dessa år om att hitta sig själv osv. 
Tänk om jag kollar tillbaka på just den här dagen och suckar över mina orörda kläder som hänger i garderoben, som fortfarande har prislappen hängande på ryggen.

Delfintränare eller popstjärna. Helst popstjärna då jag kunde ha på mig en magtröja som visade naveln, halvt uppsatt hår och fräknar. Fräknar jag skulle kunna dööö för att få när jag gick på lågstadiet. Målade alltid mig själv iklädd i magtröjor med I <3 DOGS eller liknande text som prydde centrum av tröjan. Kanske ska köra på den outfiten imorgon?