when the whole world fits in your arms
När guldfisken fått sin skål och sitt slott byggt i plast, som i sin tur sitter i blåa stenar som ligger längst ner på botten, kan den inte bli nöjdare!
Lite så känner jag mig nu. Men det är som en vän till mig skrev på det ökända facebbook, ha-andet. Min skål ligger i en stor ocean och jag ser rakt ut på stora korallrev och färgglada sjöhästar som guppar omkring. Jag kan inte nöja mig med min skål, inte nog med det, jag får regelbundet med mat jämt och ständigt! Detta kan jag dra en linje till studiebidraget jag får varje månad. Tanken slog mig när jag var på väg hem från skolan, herregud jag får pengar på mitt konto för att jag går till skolan. Å ena sidan får Sverige sin bit av kakan då vi utbildas och höjer ribban snäpp för snäpp.
Så varför sitter jag inte och studerar så att mina ögon faller ut och rullar till nästa bok jag ska kika i? Men å andra sidan, so nice you say it twice, är det inte lite av det hela att vara en guldfisk i oceanen för att sträcka sig efter nya kontinenter?
Risken finns att jag simmar allt för långt ut och befinner mig på osäkert vatten och tappar greppet om nutiden, att man skriver sin historia i här och nuet, precis just nu. Men det är väl då ens nära och kära kan kasta en käpp runt ens midja och dra en tillbaka, och säga; hey you, yeah you! börja planera det du vill göra, och gör det.
Nya kontinenter, häftiga vågor, asballa hajar och bläckfiskar stora som villor, vi har väl trots allt våra guppie buddys för att lära oss utav varandra?
Risken finns att jag simmar allt för långt ut och befinner mig på osäkert vatten och tappar greppet om nutiden, att man skriver sin historia i här och nuet, precis just nu. Men det är väl då ens nära och kära kan kasta en käpp runt ens midja och dra en tillbaka, och säga; hey you, yeah you! börja planera det du vill göra, och gör det.
Nya kontinenter, häftiga vågor, asballa hajar och bläckfiskar stora som villor, vi har väl trots allt våra guppie buddys för att lära oss utav varandra?
Kommentarer
Trackback
