Jag är en fåtölj, och du en barstol baby.

En tanke som jag många gånger lagt ner energi på är, jing och jang-tanken. Den har nötats ut ett flertal gånger och inte fått någon lösning, inte någon ro. Den kom tillbaka krypandes ikväll men den studsar bort i tomma intet utan något svar. 
Två personer som inte är likadana någonstans, inte en endaste atom, inte en endaste hjärncell som liknar varandra- är det sådana par som klickar som bäst?
Jag har svårt att tro, att jag någonsin skulle kunna falla för någon som är raka motsatsen- till allting jag är och till allt jag identiferar mig som. Skulle det sluta i irritation över att personen inte ens har någon bokstav i sitt namn som jag har, för att göra det hela tydligare? skulle jag plocka isär hela personen ihopp om att hitta något som jag kunde identifera mig med? 
Kanske skulle jag förundrats över att personen hade en spotify lista som var rena rama black invars jämfört med min goding i papa roach? kanske, peut-être, hade jag suttit med personens alla delar jag nyss plockat sönder- och  blivit tokig. Tokig på att personen inte tycker om fruktsallad, tokig på att det är det som gör personen speciell. Tokig på att personen är konstig, konstigt bra..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0