Wanna enter my brain?

-Inte stödja underhållning med djur i tex utlands resor (om jag nu inte är säker på min sak)
-Utveckla min spanska eller bli bättre i franska. Eller både, guld värt att ha fler språk i ryggan.
-Skriva på namninsamlingar istället för att spela massa värdelösa point and click games.
-Skriva en fullständig låt med massa balla ljud och liknande, behöver inte vara text!
-Få ett högt betyg i historia och samhällskunskap A & B, så länge jag är nöjd med betyget kan G & VG vara ett högt betyg för mig
-Stänga av lampor i rum jag inte befinner mig i (har smittat av sig dessutom)
-Dra ut alla mobilladdare som sitter i eluttaget, för heeelvete Jan-olooof. Jävligt onödigt att lämna laddaren i kontakten då det är slöseri.
-Uppskatta nära & kära med något hej och hå som värmer 
-Kirra min Peace & Love biljett före söndag
-Köpa en ny kamera för att kicka igång med mitt fotointresse och därmed göra mitt photoshop intresse lite bredare
-Köpa nya växter innan pappa kommer hem från Chile, herregud lär bli dyrt...

when the whole world fits in your arms

När guldfisken fått sin skål och sitt slott byggt i plast, som i sin tur sitter i blåa stenar som ligger längst ner på botten, kan den inte bli nöjdare!
Lite så känner jag mig nu. Men det är som en vän till mig skrev på det ökända facebbook, ha-andet. Min skål ligger i en stor ocean och jag ser rakt ut på stora korallrev och färgglada sjöhästar som guppar omkring. Jag kan inte nöja mig med min skål, inte nog med det, jag får regelbundet med mat jämt och ständigt! Detta kan jag dra en linje till studiebidraget jag får varje månad. Tanken slog mig när jag var på väg hem från skolan, herregud jag får pengar på mitt konto för att jag går till skolan. Å ena sidan får Sverige sin bit av kakan då vi utbildas och höjer ribban snäpp för snäpp.
Så varför sitter jag inte och studerar så att mina ögon faller ut och rullar till nästa bok jag ska kika i? Men å andra sidan, so nice you say it twice, är det inte lite av det hela att vara en guldfisk i oceanen för att sträcka sig efter nya kontinenter?
Risken finns att jag simmar allt för långt ut och befinner mig på osäkert vatten och tappar greppet om nutiden, att man skriver sin historia i här och nuet, precis just nu. Men det är väl då ens nära och kära kan kasta en käpp runt ens midja och dra en tillbaka, och säga; hey you, yeah you! börja planera det du vill göra, och gör det.
Nya kontinenter, häftiga vågor, asballa hajar och bläckfiskar stora som villor, vi har väl trots allt våra guppie buddys för att lära oss utav varandra?

Namnlös rakt igenom

Jag är flisen i din tå
Jag är hålet i din ficka
Jag är paprika biten i din fil
Jag är bomben som skapar linjer
Jag är det halvtaskiga batteriet i kontrollen
Jag är pepparkornet som fastnat i dina tänder
Jag är är de krossade chipsen längst ner i chipspåsen
Jag är bakterierna på ditt tangentbord som inte syns med blotta ögat
Jag är din mardröm he-he

Jag hade en fet text som var färdig, men vad dök upp? jo något taskigt tangentbords-trick som gjorde att allt försvann och inte lagrades någonstans. Varför finns sånt överhuvudtaget?


Haj(mat)bett, oh-ha ha

Har bott i lägenheten denna veckan vilket betyder: kasst internet. Internet kvalitén var lika ostabil som en anka på stora vågor. Nå, vad har jag sysslat med? jo jag har gjort det varje sextonåring skulle gjort i en lägenhet; dansat runt i underkläder och en flanellskjorta lånad från pappas garderob. 

Jo jag kom o tänka på Harry Potter då han dök upp bland många random bilder på internet. Vet han inte att det finns salvor för ärr som kan få dem att försvinna? eller vill han helt enkelt bara vara riktigt cool inför tjejerna/killarna?
Tycker ärr är rätt intressanta nu i efterhand, jag skriver nu i efterhand eftersom att jag verkligen inte tyckte om att prata om mitt ärr för något år sedan eller två. Men jag tycker som sagt ärr är en glimt in på människans livshistoria, även om det är ett hajbett på halva kroppen eller ett päronformat ärr som är lika stor som ett gruskorn på undersidan av armen. 
Antingen ger ärr helt fel intryck eller en halvt nedtrampad stig in till personens personlighet, händelser eller liknande. På många olika saker finns det oftast en negativ sida, precis som med ärr. Kanske man blir stämplad då ärret är synligt och ger en negativ inblick på person i sig?
Jag kan med andra ord inte komma underfund med om det är något man vill ha eller inte ha, om det är något dåligt eller bra. Jag kommer fram till en lösning som är svaret på många dilemman, fråga! antagligen får du ett svar som kan vara jättetråkigt "nä jag snubblade i en grusbacke" eller så får du höra en riktig rysarberättelse. I värsta fall kan du få en höger på näsbenet eftersom att du varit alldeles för nyfiken. Men come on, ta en chans?
(bildval: jag tycker jag ser ut som Harry Potters vän här)

"nej, kör inte mot Erik. Han är jättebra på höga kingbollar!!!!"

Livet går fort och det är svårt att hinna med, jag citerar Jason i Timbuktu. "Allt var enklare då" är något man tänker på ofta eller åtminstone hört någon säga när hon eller han tänker tillbaka på lågstadiet eller liknande. 
Men var det verkligen det? antingen var man sötast i klassen, hade störst kluddklump innanför bänklocket, sköt de högsta King bollarna men som ändå hamnade inom rutan så att motståndarna inte hade en chans. Om man inte var bäst på något då?
Nä nu när jag tänker efter, var det verkligen enklare "förr"? jag tycker barn är grymma mot varandra. Ibland kan jag till och med tycka att barn är värre än tonåringar, men det är bara ibland. Varje gång jag går förbi min gamla skola där lågstadiet utspelade sig eller när jag träffar mina sysslingar blir jag påmind om hur man tänkte för x-antal år sedan, eller jag i varje fall. Tänk om man vetat att man kunde vara exakt lika cool i ett par byxor som INTE glittrade jämfört med dem snyggaste och dyraste, glänsande byxorna på Lindex.
Men precis som min syster sa innan jag vinkade hej då, så sa hon att allt kretsade runt en själv för ungefär tio år sedan. Min syster är 26. Jag kan inte förneka att hon faktiskt har rätt, men precis som hon sade så handlar dessa år om att hitta sig själv osv. 
Tänk om jag kollar tillbaka på just den här dagen och suckar över mina orörda kläder som hänger i garderoben, som fortfarande har prislappen hängande på ryggen.
Delfintränare eller popstjärna. Helst popstjärna då jag kunde ha på mig en magtröja som visade naveln, halvt uppsatt hår och fräknar. Fräknar jag skulle kunna dööö för att få när jag gick på lågstadiet. Målade alltid mig själv iklädd i magtröjor med I <3 DOGS eller liknande text som prydde centrum av tröjan. Kanske ska köra på den outfiten imorgon?

RSS 2.0